Förbannade rygg. Eller så kan man ju inte säga! Både Sanne och jag har ju kommit fram till att man måste behandla strulande datorer, ryggar, mobiltelefoner och så vidare extra snällt. Smeka sakta och säga lilla underbara fantastiska (exempelvis-) rygg, nu vill jag att du fungerar. Provar det istället.
Underbara, starka, friska, fantastiska, superduper duktiga rygg, nu måste du sluta göra ont. Jag vill att vi ska få gå ut och springa lite. (tänkte på rosa hjärtan när jag skrev det där också, väldigt viktigt!)
Ni förstår, mina ben springer men jag kommer ingen vart. Jag kommer på mig själv med att ligga i sängen och fantisera om att hoppa, studdsa, dansa, springa, träna- och jag kan nästan ta på den där härliga känslan. En blandning av svettigt, roligt och jobbigt. Känner mig frisk! Men så när jag kommer tillbaka till verkligheten. Går runt, runt här hemma. Vingligt är det, och ont gör det. Inte alls så frisk längre. Äh. Räknar med att det ska gå över fort. Onsdag ska jag var frisk, fri och full av energi!
Eller åtminstonde kunna plocka upp om jag tappar ut min väska precis innanför dörren och det ligger kontokort, pengar, hårspännen och nycklar runt hela golvet. Och slippa gå och titta på Knuts uppkastade hårbollar en hel dag för att jag inte når att torka upp. Onsdag blir en bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar