Hormoner..

är inte att förglömma, nedvärdera eller försöka förminska.
De flesta har någon gång hört eller talat om gravida kvinnor som får humörsvängningar, medelålderskvinnor när de går in i klimakteriet och får humörsvängningar eller svallningar, elleralla kvinnor som har mens som får ett humör som heter duga eller sug efter något speciellt. Allt till följd av den härliga coctail av hormoner vi har i kroppen.

När man tränar så utsöndras dopamin- en slags lyckohormoner. Nu när jag jag fått vila i en vecka så har mitt humör varit allt annat än på topp. Jag har definitivt inte suttit och deppat inne i någon garderob eller så, men bara så pass att jag själv känt av det. Har längtat och suktat efter träning i över en vecka och ikväll fick jag äntligen utlopp för lite energi! Så underbart! Det kändes väl lite lagom underbart när jag trodde att hjärtat skulle hoppa ur kroppen där ett tag, men nu efteråt så sitter jag bara och njuter.

Träning, det är min drog.
Visst känns det tungt vissa dagar när soffan lockar. Nästan håller mig fast. Och jag skulle behöva läsa lite mer, skriva lite mer. Men jag vet att jag njuter mer eller pluggar bättre efter att jag tränat.

Det finns (nästan) inget bättre än känslan efter ett riktigt tufft spinningpass. Då känner man att man lever.
Det finns ju till och med forskning som visar på att träning är bra mot depression och nedstämdhet. Så då kan ni tänka er hur jag blir. Som är sådär oförskämt lycklig ändå! Jag nästan flyger hem.

Så ni som sitter där hemma och surar över vardagen och disk och tvätt och städ och tråkiga jobb och stress. Ta en promenad. Ta två. Ta med någon du tycker om så blir det ännu bättre. Man behöver inte spinna sju dagar i veckan. 30 minuters träning om dagen har visat sig ge resultat. Och man får räkna promenader som träning om man inte brukar träna i övrigt.

Jag tror förresten att det är särskilt bra nu i advents- och jul-tider.För då får man ta en pepparkaka extra till kaffet. Och det är aldrig fel. För då blir man snäll har jag hört.